Livet är för kort för att dricka dålig whisky

Glenmorangie

...och förväntningarnas inverkan på smaklökarna.

Onsdagen den 27/5 kom David Francis, "brandambassador" för Moët Hennessy (Glenmorangie, Ardbeg), på besök för att guida Maltes medlemmar och inbjudna gäster genom en vertikal ur Glenmorangies sortiment.

Glenmorangie

Glenmorangie Orginal      40%  417  415:-
Glenmorangie Tusail   46%  40417  845:- 
Glenmorangie Nectar d'Or Sauternes Cask Extra Matured  46%  84924   605:-
Glenmorangie The Lasanta  43%  462  262:- /350ml
Glenmorangie The Quinta ruban Port Cask Extra Matured  46%  84916  549:- 
Glenmorangie 25  43%  Slutsåld  2700:-

 

Kvällen inleddes med en bit mat och kaffe allt medan förväntningarna och whiskyångorna stegrades. Det var inte särskilt svårt att få deltagarna in till provningslokalen när de goda dofterna därifrån började spridas.

David började med att berätta lite kort historia kring destilleriet som grundades 1843 och idag producerar 6 000 000 liter sprit per år i sina 6 washpannor och lika många spritpannor.

Davids presenterade sin snabbversion av whiskytillverkningsprocessen: Brygg öl, destillera och häll på fat. Vänta.

Efter den korta inledningen kom vi in på väsentligheterna och började så smått nosa på godsakerna i glasen. Ganska snart uppenbarade sig en huston i form av lätt, vaniljig, fruktig och angenäm doft. Den 10åriga inledningen följdes av Tusail som är resultatet av en önskan från destilleriet att hitta tillbaka till whiskysmaker från traditionella råvaror och metoder. Till Tusail har Glenmorangie använt en malt kallad Maris Otter som introducerades på 1960-talet. Resultatet blir en rikare doft och smak än i 10-åringen, även om grundtonen går igen. Båda de första sorterna är lagrade på 1'st och 2'nd fill Bourbonfat. De efterföljande sorterna är lagrade 10 år på nämnda Bourbonfat men även slutlagrade 2 år på olika typer av vin, sherry och portfat.

Personligen gillade jag Lasantans sherrytoner, Quinta Rubans häftiga färg och Nectar d'Orens fruktighet.

Till slut kom vi fram till kvällens begivenhet. Flaskan med stort F. Glenmorangie 25. Flaskan som var den sista på Systembolaget rekvirerades från Stockholm och finns fortfarande (25/8-15) inte att beställa. Förväntningarna på den vackra buteljen som kom "inlindad" i en "pianolackad", magnetlåst "sarkofag", packeterad i en överdimensionerad svart kartong fylld med cellplast, var minst sagt höga.

Visst var den god men förväntningarna på, åtminstone mina smaklökar blev inte helt uppfyllda. Jag skulle kunna beskriva min upplevelse av Glenmorangie 25 så här: Tänk dig att du kommer in i ett garage, därinne står en blänkande Ferrari. Du får nyckeln med en nyckelring i rent guld. Du öppnar bildörren som tungt svänger upp. Du glider ner i den läderbeklädda skålade stolen, sätter i nyckeln och vrider om...... Då upptäcker du att någon bytt ut motorn mot en trimmad Volvo B20. Lite elakt men förväntningarnas makt över whiskyprovarens smaklökar kan vara förödande.

Avslutningsvis fick David frågan varför England inte kan spela fotboll. David förklarade ödmjukt att Engelsmän är så artiga att man gärna låter andra nationer få känna segerns sötma då man redan vunnit VM i fotboll. Dock tillstod han att man gjort ett undantag från artigheterna vid världskrigen och fasktiskt slagit Tyskland 2 gånger.

25 aug 2015

Comments powered by Disqus